Kapitel 5.
Ett irriterande och enerverande ljud väckte Liselotte, det var hennes väckarklocka som störde hennes goda sömn.
Hon stönade och ojade sig och gick upp ur sängen motvilligt. Första gången på tre månader som hennes goda sömn stördes av något så trivialt som en väckarklocka. Hon hade ställt den på 5,30 lokal tid, precis i gryningen och hon kunde se hur solen kämpa sig upp ur havet, långt där borta i den östra horisonten. ”Tre timmar sömn är för lite”, stönade hon. Får sova på flyget, tröstade hon sig med. Hon gick ut på balkongen, gjorde lite gymnastiska övningar, för att jaga sömnen ur sin kropp, gick sedan och kissade.
Nu var det 2 timmar kvar innan flyget lyfte med destination New York, där hon skulle byta flyg mot London. Efter en snabb och enkel frukost, bestående av svart kaffe, apelsin juse och en liten brödbit, hastade hon tillbaks till sitt rum och packade ihop sin minimala packning i ett huj. Hon checkade ut ifrån Hotellet , beställde en taxi och 7,00 var hon på flygplatsen för att checka in där.
7,30 skulle flyget lyfta och då hon väntade i kön för att få kliva ombord, så vaknade Tom precis, i real tid räknat, i Mr. J. Smiths lägenhet i London.
( Lokal tid i London, 11,30 )
* * *
Tom slog upp ögonen och undrade först yrvaket i några sekunder var han befann sig. Han tittade sig omkring i den nu av dagen upplysta lägenheten och gillade vad han såg. J.Smith var verkligen en stor estet och de vita väggarna stod bra i mot den röd bruna Mahognyn, som all inredning var tillverkad i. Han låg och drog och sträckte på sig en stund, samtidigt som han lät blicken gå runt varv på varv i lägenheten. Den sparsmakade inredningen och den öppna planlösningen, samt den stora volymen föll honom helt i smaken. ”Typ så här ska jag inreda min kommande lägenhet” tänkte Tom och hoppade naken ur sängen. Gick direkt fram till det ovala bordet, slog på sin LappTopp och gick sedan för pinka.
För i tiden, innan Tom lärt sig hantera och uppskatta en Dator, hade pinkat varit det första han gjort då han stigit upp ur sängen, men nu för tiden, slog han alltså på datorn först och pinkade sedan. ”Nya tider, nya vanor” Tänkte Tom och log. Samtidigt som han pinkade, satte sig Liselotte ner i sin flygplans stol
och spände fast sig i bältet.
* * *
Efter att Tom pinkat färdigt och sköljt sig med lite vatten i ansiktet, tog han ett snabbt varv runt lägenheten, för att se vad han missat att se gårdags natten. Han la märke till en ståltråd som var spänd diagonalt på 2 meters höjd och undrade lite vad den skulle vara bra för och varför den fanns där? Han såg också ett tio tal tavlor runt om på väggarna, kollade upp ett par av dem lite noggrannare och konstaterade att det var ”bra konst”.
Konst av olika sorter var något Tom både var intresserad av och med åren blivit ganska duktig på att bedöma och se. ( och för all del, även nu mer själv producera)
Han hade mött och blivit vän med en Finsk konstnär i Nice, för många år sedan, då båda levt som uteliggare och hemlösa där. Den Mannen hade introducerat honom i konsten och lärt Tom mycket. Det hade varit en sådan där ömsesidig relation där båda två lärt och utvecklats.
Stefan hette han, nu mer död tyvärr.
Tom saknade honom ofta.
Det viktigaste i ett verk, var inte hur väl det var utfört, som många tycktes tro.
Nej det viktigaste var själva tankarna och känslorna bakom och i verket, samt uppsåtet, uppsåtet som lyste i själva verket, varför att det blivit till över huvud taget och om det var innovativt. Något som var ganska lätt att avläsa i ett verk, i alle fall för Tom.
Så många konst utövare försökte bara vara duktiga och vist, de gjorde duktiga verk, men gud så tråkiga verk.
Ett verk med uppsåt att vara duktig, för att få högsta betyg… Huuu tänkte Tom och släppte detta med konsten och gick istället till kylskåpet och frysen för att se om det fanns något till en enkel frukost. Han fann några sådana där frysta halvfabrikat bröd i frysen och lite te i ett skåp.
Satte på ugnen, slängde in några brödbitar och satte på en kastrull med vatten. Gick sedan till sin LappTopp som stod på det ovala bordet, där tände han dagens första cigarett, samtidigt som han käkade upp sin inkorg på datorn. ”Li har skickat ett mail”
Han läste :
- Hej
- Är på väg
- Landar i London i morgon 20:40 lokal tid
- Vart ska jag ta vägen sedan ?
Kram /Li
Tom blev med ens på ett strålande humör och kollade upp på sin dator hur mycket klockan var här och nu, den lokala London tiden var 11,30
Sedan räknade han på sina fingrar och kom fram till att det var 9 timmar kvar, innan Li skulle landa i London.
Han satt helt stilla (naken) i fåtöljen och njöt av morgonen och cigaretten, samtidigt som han funderade på vad han skulle göra härnäst och på vad han skulle skriva till Li.
Då cigaretten var slut, kokte vattnet och han reste på sig och gick till köket för att fixa med sitt Te.
Öppnade sedan sardinburken som alltjämt stod kvar på diskbänken och kollade upp brödet i ugnen, tog ut det och kletade ut Sardinerna på två brödbitar. Bar bort allt till bordet, letade reda på lite socker och började äta.
Smakade så där.
Det var väl ingen storartad frukost precis, men han var en utpräglad sådan där allätare och åt nästan precis vad som så han tuggade i sig Sardin mackorna med god aptit.
Men han insåg samtidigt att han var tvungen att handla lite ätbart under dagen, innan Li. Dök upp.
Efter frukosten tända han sin andra cigarett för dagen och skrev en mail till Li. Han skrev :
- Väntar/Längtar så jag förgås
- Lämna inte flygplatsen, HÄMTAR UPP DIG !
Mvh. Mr. Tom Bakom Flötet
ENTER
* * *
Planet hade taxat ut på startbanan och hade varit i luften så länge att det var ok att ta av sig säkerhetsbältet.
Liselotte tittade ut ur planet och långt där nere bredde ett pärlband av Caribiska öar ut sig, ”så förunderligt vackert” tänkte Liselotte mer han hon inte tänka innan hon blev avbruten av en vänlig flygvärdinna som frågade vad hon ville äta och dricka.
- Öö ää öö jag tar det där och en Öl. Sa hon och pekade på något som hon inte hade en aning om var det var.
Efter att hon ätigt färdigt viste hon fortfarande inte vad hon ätit, men hon viste, att allt, vad det nu än var, så var välpaketerat. Efter att brickan var undanstädad, plockade Liselotte upp sin NotBook. Hon han inte starta upp den innan den pep två gånger. ”Tom” Hon läste :
- Väntar/Längtar så jag förgås
- Lämna inte flygplatsen, HÄMTAR UPP DIG !
Mvh. Mr. Tom Bakom Flötet
Liselotte fnittrade till och det uppdämda sprattlet djupt inne i hennes kropp sprattlade.
Hon ryste till och kände hur hennes kropp förberedde sig och längtade, kraften i längtan och åtrån som steg upp i henne överraskade henne själv.
- Jävla Tom.
Hon skrev fort ner ett mail.
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååå
- ÅÅÅÅÅååååååååååååååååå
- ÅÅÅÅÅÅåååååååå
- ÅÅÅåååååå
- ÅÅååå
- Å
ENTER
* * *
Tom släckte ner datorn efter sitt mail till Li.
Städade undan disken och bäddade. Sin ryggsäck gömde han under en filt. Han ville inte att det skulle synas direkt, att någon bott i lägenheten, om tex. Mr. J.Smith skulle oförhappandes komma hem.
Han kollade upp nycklarna på krokarna och fann att en av dem var en reservnyckel till dörren.
- Ha ! En reservnyckel. Sa Tom högt.
Han klädde sig och efter några minuter stod han åter ute på trottoaren, någon stans i Londons inre stads kärna.
Han styrde sina steg i mot Centrum.
”9 timmar innan Li är här”
”Vad ska jag hitta på under tiden ?”
” Förutom att handla lite mat”
”Sitta och glo på något Fik kanske?”
”Något museum?”
* * *
Vid samma tidpunkt var Lisa på långpromenad och var så där härligt promenad varm och njöt hejdlöst av det kyliga November vädret.
Efter två timmar i rask promenad klev hon så in på restaurang Blue Birde, en halvtimme innan Erik och Jimmy skulle anlända. Hon var nu riktig hungrig.
”Att promenera är riktigt bra för aptiten” tänkte hon, då hon slog sig ner vid ett av fönsterborden. Hon kunde inte tåla sig och vänta in Erik och Jimmy, utan beställde in mat direkt. Stekt strömming med sallad och potatismos + ett stort glas mjölk. Då detta var uppätet och hon drack på sitt kaffe, såg hon igenom fönstret att Erik och Jimmy var i antågande.
De slog sig ner och stånkade och stönade och ojade sig.
Lisa undrade vad som var på tok och de berättade då att maken de skulle häktat nu på morgonen, flytt landet.
Han hade tagit vad han hade i pengar, de xxx tusen ifrån det gemensamma kontot + att han sålt bilen och en del annat och sedan flugit till Delhi kvällen innan och gick troligen just nu omkring på Delhis gator.
- Fa´n väste Jimmy, vi var för långsamma.
Lisa begrundade detta oväntade besked och sa sedan :
- Äää han kommer hem snart, det brukar de göra, de där Ägg huvudena. 100,000:- är ju ingen stor summa pengar precis och han kan ju behöva en sådan där Indie semester, för när han kommer hem igen, blir det en annan typ av semester och det i många år. Men hon grimaserade dock lite surt hon också och tröstade sig med en slurk kaffe.
- Vad ska vi göra nu? frågade Erik och Jimmy.
- Jag föreslår att ni tar ut lite komp ledighet, åker hem till era familjer och gör något riktigt trevligt med dem. Själv ska jag i alle fall göra det, en eftermiddag of. Sa Lisa.
Då Eriks och Jimmys mat kom in på bordet, reste sig Lisa upp, betalde till servitrisen och sa :
- Vi ses i morgon, bon apetit, hej.
* * *
Då Lisa reste på sig och sa hej då, till Erik och Jimmy, landade Liselottes flyg precis i NewYork och samtidigt stod Tom utanför National Museumet i Londons City och frågade sig själv om han skulle gå in där eller inte?
Han gick in. Och i tre timmar framöver var han förlorad för världen och helt uppe i Great Brittens historia.
Denna märkliga lilla Ö vid Atlantens nord östra kant.
* * *
Efter Museum besöket, sökte Tom upp en restaurang, beställde en köttbit av något slag, med den obligatoriska grön salladen till. Smakade så där, men ölen var god.
Då kaffet kom in satte han på sin LappTopp och konstaterade att Li blivit galen. Han log.
* * *
Liselotte befann sig just då över Atlanten någon stans och roade sig med att skicka en massa löjliga mail till Tom.
Hon fnittrade högt och hennes med passagerare på flyget lyfte undrande på ögonbrynen, en del surt.
Vilket Liselotte struntade fullständigt i. Hon skrev :
- Allt innan inträngande här i livet och allt efter och allt där i mellan är tråkigt.
- Bara själva ”INNTRÄNGANDET” är roligt.
ENTER
- En Töm-d och Tom burk var ledsen.
- Hans mamma sa :
- Var inte ledsen., resjkling resajkling.
- Snart är du fylld igen.
ENTER
- En burk med Tom-ater var ute och gick.
- Då möte burken en Liselotte.
- Burken Töm-des och det blev Tom-at soppa av allt.
- Den Tom-a burken kastade Liselotte bort.
- På en återvinnings stationen, för hon var miljömedveten.
ENTER
- Tom Tom-are Tom-ast.
ENTER
- Tom Tom-at.
ENTER
- Tom tittut i en strut, slut
ENTER
Liselotte stuvade undan NotBooken och sov resten av resan över Atlanten.
* * *
Efter att Tom läst Liselottes löjliga mail, tänkte han ”Kärlek kan verkligen göra människor löjliga”, skrev sedan ett löjligt mail själv, vek ihop Lappen och stoppade ner den i axelväskan.
* * *
Lisa promenerade i rask takt i 20 min till Riks Krim, tog sedan sin bil och åkte hem, utan att prata med någon på stationen. Väl hemma gick hon raka vägen ner till och in i Jord-källar-Växthusett som fanns i en söder sluttning på hennes familjs tomt i Saltsjöbaden.
Hennes far hade ritat och byggt detta märkliga hus när Lisa varigt en liten flicka och hon hade nyfiket varit med sin far under hela processen. Ända ifrån ritandet, som tagit några år, till grävandet och sprängandet, till själva byggandet. Så Lisa kände det nästan som om det var hon som byggt och hon älskade verkligen detta hus och tillbringade en stor del av sitt lediga liv där inne.
Utifrån såg det ut som ett ordinärt växt med pulpettak. Två kort sidor och en långsida i glas och med dess ena lång sidan bestående av en betongvägg i mot sluttningen.
Men när man kommit in i växthuset så såg man att hela långsidan i mot sluttningen bestod av ytterligare en glasvägg och bakom den ytterligare ett rum, Jordkällar rummet. Ett oregelbundet runt rum på c:a 75 kvadrat meter med ett tak-valv som var byggt i armerad betong.
I det rummet blev det aldrig kallare än 8 grader, även om man inte eldade, men oftast var det varmare då växthuset där utanför samlade in en hel del solenergi. I mellan de två rummen Växthus och Jord kälar rummet var det en skorsten murad med tillhörande eldstäder.
Växthuset gjorde att sommaren förlängdes minst 1 månad på våren och minst 1 månad på hösten och hennes far som hade gröna fingrar odlade en mängd olika plantor där inne i vinterträdgården, som var inred mer som ett rum, än som ett typiskt växthus.
Där slog sig nu Lisa ner och läste en bok och höll eld i Vedspisen, som knastrade rogivande.
* * *
Li och Tom fick syn på varandra på långt håll, Li vinkade ihärdigt, men Tom som var Cool, nickade tillbaks.
Flyget hade precis landat och alla passkrusidullerna var avklarade och hon hade precis börjat kliva ut i London, då hon fick syn på Tom som satt på en bänk. Hon skrek till, ett kort och gällt skrik. Tom uppfattade genast att det där lilla korta skriket, tillhörde Li och hans huvud började instinktivt bete sig som ett fågel huvud, liksom snurrade runt sin egen axel gloende gloende gloende.
Li vinkade och vinkande.
Tom reste på sig ifrån bänken och började gå Li till mötes. Släntrade framåt, liksom ett djur på Savannen, gående mot ett vatten hål, försiktigt försiktig och alla sinnen på helspänn, men ändå målmedvetet.
Då de möttes famnade de varandra, hårt och länge.
Det var ju många månader sedan det träffats sist och båda hade längtat efter den andre mer än de själva förstått.
Men nu, nu då de famnade varandra där på flygplatsen, ja nu förstod de, nu viste de, nu kände de hur glade de blev, glada rakt igenom, i hela kroppen, ända inifrån och ända ut.
- Hej
- Hej
De såg in i varandras ögon och Li började fnittra,
fnittra så där som bara tonårs flickor kan.
- Hej ! Sa Tom igen.
Li svarade inte tillbaks med ett hej, utan kysste honom istället.
Liksom överrumplade Tom. Han var ju ganska van vid Li, de hade ju känt varandra i några år nu, men det var lika varje gång, Li överrumplade honom alltid och ändå.
De samlade ihop sig och sina påsar och packning och fixade en Taxi. En taxi in till city, där de blev avsläppta på lämpligt promenad avstånd från Mr. J.Smiths lägenhet.
”Hon behöver gå lite, efter att ha suttit still så länge” Tänkte Tom.
Att han inte heller ville kliva ur en Taxi mitt framför J.Smiths port, var ju en annan sak.
Så fort de betalat och lämnat taxin, famnades de igen, eller rättare sagt, Li famnade Tom, som hade fullt upp med packningen och att hålla ordning på sig själv.
Han var tvungen, om det inte skulle bli trottoar sex, vilket i och för sig var ok, men sedan då allt varigt över skulle det bli så himla pinsamt, pinsamt att upptäcka alla som stod runt om och tittat. Han viste detta av erfarenhet.
Så Tom höll ordning på sig själv, så gott han kunde och önskade att Li kunnat hjälpa honom lite med det och inte som nu, försvårat för honom allt vad hon kunde.
”Typiskt Li” tänkte Tom, ”Typiskt hennes humor”
Under själva taxi resan, som varat i en dryg halvtimme, hade Tom fått använda all sin disciplin och lite till, Li hade verkligen jävlats med honom och tryckt hej villt på Toms alla knappar, som den hackern hon var.
När han klev ur taxin och in i det kyliga November vädret rös han Huuuuuuuuuuuuu och drog en lättnandes suck.
Li såg detta och famnade honom igen. Sedan tyckte hon lite synd om honom och lät honom vara, under resten av promenaden till J.Smiths lägenhet.
Men när Tom tryckt in koden till Porten och de klivit in,
hoppade Li på honom igen. Hon blev som ett ankare och Tom fick bära både henne och packning och mat kassen han handlat, in i Hissen. Vägen upp i hissen blev det om möjligt än mer besvärligt för Tom. Vid dörren hade han problem med att hitta nyckelhålet och få in nyckeln.
Men när dörren till slut öppnade sig, bokstavligen ramlade han in i lägenheten, med packningen under sina armar och i sin famn och Li i tätt följd efter.
Han ställde ner packningen på golvet och när han vände sig om såg han att Li höll på att klä av sig.
Hälften av hennes kläder låg redan i en hög på golvet och Tom stod lugnt och såg på när resten också hamnade där. Han njöt hejdlöst av vad han såg.
När alla hennes kläder låg i en hög, ställde hon sig lite bredbent med händerna i sidan och flinade lite uppkäftigt mot honom. Tom log.
Så blev de stående en stund, helt stilla som statyer.
Ända tills Li plötsligt satte sig på huk och sakta började krypa mot Tom, som stod ett par meter bort inne i rummet. Tom rörde sig inte ur fläcken, utan stod bara där rakt upp och ner, helt avspänd och still.
”Typiskt Li” tänkte Tom, ”Full av kreativa hyss”.
Då Li var framme vid Toms ena byxben, pillade hon lite på tyget, ungefär som om hon undersökt tyg kvalitén.
Reste sig sakta upp och ställde sig så där bredbent och uppkäftigt igen framför Tom, men denna gången så nära som det bara gick, utan att de berörde varandra.
Tom log.
Troligen ett sådant där fånigt leende som man kan se på film ibland.
Li knäppte försiktig upp hans byxknapp och började sedan målmedvetet och i ett passivt samarbete med Tom, ta av honom hans byxor. När byxorna var avklarade tog Li ett par steg bakåt och begrundade Tom där han stod med full vinter klädsel på överkroppen och helt byxlös och naken på underkroppen.
Tom spelade med och lekte oförstående och ovetande, ja nästan förnärmad.
Tillslut bröt Li samman och ut i en ny fnitter attack och hon fnittrade så hejd löst, att hon bara med vissa svårigheter fick av Tom resten av hans kläder.
Då de nu stod där helt nakna framför och inför varandra, blev de båda med ens fullständigt alvarliga.
Li tystnade mitt i en fnitter attack och blev grötig i rösten.
- Tom, tommare, snart tömd. Viskande hon och började knuffa lätt på Toms bröst, knuffade honom framför sig bort mot sängen.
Väl där knuffade hon till honom hårt, nästan onödigt hårt, så han ramlade baklänges upp på sängen. Tom grymtade till något, men la sig snabbt till rätta på rygg och i nästa ögonblick stod Li på alla fyr över honom och deras ögon möttes i en längtan så stor att den överraskade dem båda.
Sakta och försiktigt satte hon sig lätt på hans kön och kysste det. Tom slöt ögonen.
Hon fortsatte kyssas och gled omkring sakta, gjorde en liten knyck och Tom kände att han var inne.
Li gjorde en lång inandning som inte var slut fören de båda bottnat i varandra.
Li föll fram över Toms bröst. Så låg de stilla och inandades varandra länge länge.
Bara en och annan rysning störde stillheten.
Då de efter ett tag vant sig vid varandra och situationen de befann sig i, reste sig Li på all fyra igen och började sakta dansa med Tom. Li förde och Tom dansade med. De kivades lite ibland, om vem som skulle föra, vem som skulle bestämma. Li vann alltid.
Li tog för sig och Tom lät henne ta.
Tom gillade det, gillade kvinnor som kunde ta för sig.
Li både gillade och kunde ta för sig och Tom log.
Då Li ridig av sig mycket av sin längtan och nått sin yttersta gräns, föll hon ihop över Toms bröst igen, men denna gången i ett kvidande. Ett kvidande Tom älskade att höra och han kände nu att han älskade henne mer än han förstod eller ville erkänna.
Erkänna för sig själv eller för andra.
Efter att de hämtat andan en liten stund, rullade Li runt med Tom och han följde lydigt och smidigt med.
Sedan tog en annan dans vid och det var Tom som förde denna dansen och Li virvlade, dansade, manade på och med, men knappast passivt, nej snarare jävligt och kreativt.
Då allt var slut och över, (För denna gången) låg de på rygg, tittande på allt som fanns inom deras syfält, andades lugnt och höll varandra i handen.
Li reste på sig först och frågade var duschen låg, sa att hon ville duscha av sig resdammet och fnittrade. Tom följde med henne till duschen där de tvagade varandra omsorgsfullt och i tystnad. De fann några av Mr. J.Smiths hand dukar och gick tillbaks ut i rummet, där Tom tände några ljus i Kaneldabren.
Kl var sen nu och lägenheten låg i mörker.
-Vad var det du ville visa mig ? frågade så Li.
Tom öppnade dörren till elektronik rummet. Li blev åter igen eld och lågor när hon såg alla blinkande dioder och smet raskt in till tangentbordet och skärmarna och började genast arbeta.
Tom log och gick för att duka upp maten han köpt, all möjlig plock mat och några olika sorters bröd.
Då det var färdigt sa han med en frågande och en så len röst han bara kunde :
- Li, är du hungrig? Det är dukat nu.
- Jag kommer snart, vänta bara lite. Tom log,
och slängde sig genast över maten och började äta själv.
* * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar