Kapitel 4.

                                      Kapitel 4.

Tidigt på morgonen, dagen efter, hade Lisa och hennes assistenter och förhoppningsvis, framtida blivande dugliga kriminalare, samlats på Lisas kontor.

För att där vänta in Åklagare Sture Svedenberg.

Även kallad SS av en del lustigkurrar i bland Polisen.

De hade inte väntat mer än 20 minuter och inte hunnit med mer än en mugg kaffe var, innan Svedenberg stegade in med något vilt och stressat i blicken. De hälsade på varandra och  Svedenberg fick också en mugg nybryggt kaffe i sin hand.

När de alla satt sig ner, så tog Svedenberg till orda:

- Ja ha, visa mig nu vad ni fått fram och har om Huddinge-mordet, och låt det gå fort, är lite stressad i dag tyvärr. Erik och Jimmy tittade på varandra och på något eget osynligt språk som de hade gemensam, kom de överens om att Erik skulle börja sin framställning av fakta i målet som han funnit, då han frågat runt ibland grannar och bekanta. Lisa studerade dem alla ingående och hennes öron och sinnen var på helspänn.

- Jo ! Började Erik sin framläggning och beskrev hur flera av parets bekanta och grannar lagt märke till att Mannen i familjen de senaste månaderna hade blivit mer och mer inbunden och labil. Några hade också talat om att Mannen ett  par gånger fått fullständiga  raseriutbrott på små bagateller. Några Erik pratat med, hade också tolkat Manens känsloläge som att han hade hamnat i, som en galopperande svart-sjuke spiral. Varför viste de dock inte. Erik slutade med att lämna över alla utskrifterna på interdjuverna till Svedenberg.

Svedenberg hade nickat och tackat och vänt sig direkt i mot Jimmy i samma moment med en frågande blick. Uppenbart att han har bråttom och är lite stressad, tänkte Lisa, där bakom sitt skrivbord, där hon satt och studerade dem alla, sig själv med.

Typiskt Lisa, hennes analytiska förmåga var alltid på och riktade sig alltid åt alla håll och samtidigt. Det var troligen en av orsakerna till att hon var den hon var och dessutom var en duktig kriminalare. Jimmy sa:

- Då jag kollade upp parets gemensamma bank konto, så hade han funnit, att två dagar innan själva mordet, hade Mannen plockat ut  alla pengarna som fanns på det bank kontot, 78,300:- inte så mycket visserligen, men än då. Avslutade Jimmy sin korta utläggning och räckte också över en mapp med kopior på bank händelsen till Svedenberg.

Svedenberg hade sett fundersam ut i några ögonblick innan han sagt :

- Jo det är nog en sådan där typisk Tesstoron Idiot vi har att göra med. Häkta honom direkt !

Sedan hade han rest sig upp och försvunnit ut i de ändlösa polis korridorerna, lika plötsligt som han kommit.

Det hela hade inte tagit mer en några min och Lisa hade inte sagt ett ord, men tänkt desto mer.

Aspiranterna såg lite snopna ut, då de tittade på varandra och på Lisa.

- Ja ha, sa Lisa, det var det, nu åker ni bara ut och hämtar in honom, förhör honom etc etc. Detta fallet är så gott som avslutat. Svedenberg fixar nu resten.

- Har ni funnit ut om Tom Friberg är kvar i Sverige ?

- Eller har han åkt någon annan stans ?

Erik och Jimmy skakade på sina huvuden, det gick lite väl fort i vändningarna här för dem, men de fann sig ändå ganska snabbt och sa : I mun på varandra ( och Lisa log.)

- Jo Tom har flugit till London.

Lisa sken upp som en sol och sa :

- Bra jobbat. London ?

- Men ni vet inte var han är i London ?

- Eller vad han gör där ?

- Eller ens om han är kvar där, eller hur ?

- Nej ! Sa Aspiranterna åter igen i munnen på varandra.

”De är som Nicke Dockor”, tänkte Lisa och log brett.

- Men vi har kontaktat den Brittiska Polisen och bett dem sätta en mjuk efterlysning på honom, så om han lämnar de Brittiska öarna så får vi ett meddelande direkt, om när och vart han åker, sa Erik och Jimmy såg väldigt nöjd ut.

Av detta drog Lisa den slutsatsen att det var Jimmys ide, idén med den mjuka efterlysningen på Tom.

Hon sa så bryskt hon bara kunde :

- Va fa´n, har jag bett er om det ? Vems var den ide´n ?

Erik och Jimmy blev mycket oroliga, kände sig som om de var 5 år gamla och stulit godis i en godis affär och blev helt stumma, stela och skrapande med sina fötter.

De var nämligen båda två Auktoritärt Uppfostrade, något som Lisa inte kunde låta bli att skoja med ibland.

Lisas sort av humor var inte speciellt uppskattat hos Poliser i allmänhet, det viste hon, men hon kostade på sig denna lyxen, som hon kallade denna sin speciella humor.

Den gjorde det nämligen möjligt för henna att stå ut, stå ut med alla fyrkantiga män som fanns inom Polisen. Föresten tänkte hon, ” De flesta upptäcker ju aldrig att jag skojat lite med dem, så i regel uppstod ju ingen skada”.

Lisa skrattade hjärtligt åt sina tankar och sig själv, likväl som åt Erik och Jimmy.

Lisa sa tillslut :

- Bara skojar lite med er, det var ett bra eget initiativ ni tog, det är alldeles för lite av den varan inom Polisen.

- Bra gjort. Sa Lisa och log hon sitt allra välvilligaste leende i mot dem.

Men hon varnade dem samtidigt för, att ta dåliga egna initiativ. Gjorde man det inom Polisen, fick man ta konsekvenserna för det själv och det är inga kul konsekvenser, jag lovar. Sa Lisa.

Ingen barmhärtighet då fanns.

Sådan var de rigida och i mångt och mycket, helt idiotiska reglerna och beslutsvägarna inom all statlig förvaltning och speciellt kanske då inom Polisens förvaltning.

Kl var ungefär 9 på förmiddagen och det fanns för tillfället inget mer för dem att prata om, om de nu inte skulle hänge sig åt rent nonsens snack eller annat prat om fritiden eller dylikt. Lisa föreslog därför att efter att Erik och Jimmy häktat och hämtat in den äkta maken till den mördade kvinnan i Huddinge och satt i gång de inledande förhören med honom, så tyckte Lisa att någon av dem kunde gå ner till Arkivet och begära ut Tom Fribergs mapp. Hon skulle ringa dit ner och förvarna deras ankomst.

Mappen Lisa hade i sin skrivbordslåda var hennes Privata, som hon inte helt lagligt kopierat av ifrån original mappen. ” Bara för att man är Polis, betyder ju inte det att man inte då och då måste tänja på lagen”

Försvarade sig Lisa med i sin tanke. Något som hon dock aktade sig för att yppa öppet på Polishuset. Det fanns ju så många sken goda Poliser här, som var något av stora starka små söndags skole pojkar. De där Poliserna som hela sitt liv trodde att Gud var god och Djävulen ond.

De begrep aldrig någonsin att

Djävulen var en fasett av Gud

och inte i ett motsatts förhållande.

Många av dessa naiva och sken goda Poliser var också potentiella våldsverkare och det behövdes inte så mycket triggning av fel sort, fören de skulle kunna visa upp sina vidrigaste bestialiska mänskliga sidor.

Det har historien lärt oss.

Tänkte och försvarade sig Lisa med. Hon sa :

- Sedan kan ni ju läsa igenom Tom Fribegs mapp på lediga stunder, i mellan förhören och så.  Det verkade på mig sist, då vi talade om T. Friberg, att ni var och hade blivit lite nyfikna på honom ?

- Jo det stämmer nog det. Bra idé, vi ska genast springa ner och hämta ut mappen. Sedan åker vi och häktar Maken ute i Huddinge. Träffas vi på Blue Biear vid lunchen ? Frågade de Lisa, som svarade :

- Troligen.

När Erik och Jimmy givigt sig iväg, och hon åter var ensam på sitt kontor, återupptog Lisa sitt dagdrömmeri om Tom Friberg. Hon hade faktiskt sysslat med att dagdrömma om Tom, ända sedan hon träffade honom för första gången, då för så där 10 år sedan.

Dagdrömmarna hade ju sett olika ut igenom åren förståss, men Tom var alltid i dess centrum. Då liksom nu.

”I London ?” ”Vad gör han där?”

”Vad håller han på med?”

Tänkte hon och lät sin intuition och fantasi få fritt spel rum.

I stället för att få svar på sina frågor om vad Tom gjorde i London. Uppstod tankar på Tom i total ömhet och i fullständig närhet med Lisa.

Då dessa tankar och känslor gestaltade sig inne i henne,   gick hon bort till sitt kontors fönster och lät blicken vilsamt vila västerut, ut över Stockholms och dess västra bortre horisont. Där stod hon sedan en bra stund och bottnade i känsla och små njöt av dess sötma.

Så hade hon stått ganska ofta på senaste tiden.

Tittande ut mot någon horisont, ut igenom något fönster eller bort över trädtopparna, då hon varit på någon av alla hennes promenader. Drömmande om Tom.

Hon var väl medveten om detta och hon viste också varför. Hon var Kär. Kär på distans.

Hon viste också mycket väl, att om hon råkade hamna ensam med Tom någon stans, någon gång och om Tom visade sig det minsta lilla öppenhet för henne som kvinna och inte bara som hittills, som Lisa Polis.

Så skulle hon varken kunna eller vilja låta bli, att bejaka sina känslor och drömmar som hon hyste gentemot Tom.

Dessa tankar och känslor hade sedan länge slagit rot i henne och blivit till fullt medvetna sådana för Lisa.

”Fa´n jag är Kär” Tänkte Lisa och gick bort ifrån fönstret, för att fylla på sin kaffe mugg och för att skingra sina tankar och känslor. Det gick dock inte, så hon bestämde sig för att smita i väg. I väg ut i det fria och ut på en riktigt lång långpromenad i det gråa November vädret.

                       *                    *                        *

Tom kunde se ganska bra där inne i Mr. Smiths lägenhet,  då det strömmade in en hel del ljus ifrån gatan, in i igenom de 5 st 3,5 m höga fönstren.

Takhöjden uppskattade Tom till närmare 5 meter och så här långt gillade han vad han såg.

En stor öppen volym i ett enda stort rum.

Han befann sig mitt på ena långsidan, i detta stora rum. ”Säkert 100 kvadrat meter” Trodde Tom.

Dörren han precis passerat, gick rakt in i rummet och på dess motstående långsida såg han tre fönster och till höger om sig, på ena kort sidan, två st.

”Ska jag börja snoka till vänster eller höger” ? Frågade  Tom sig, under tiden som han klädde av sig sin packning. Sin Axelväska, Ryggsäck, Jacka och Skor.

Det blev inget av dessa två alternativen, utan han valde att i stället gå försiktigt, långsamt och nästan smygande, tvärs över rummet, till det närmaste fönstret på den andra långsidan, för att titta ut där och se hur denna lilla bit av London såg ut så här lite ifrån ovan. Det knarrade lät under hans strumpor och fötter, då han genade över golvet. ”Ek Parkett”. Tänkte Tom.

Framför fönstret stod ett lågt ovalt och ganska stort bord. Runt bordet ett par fåtöljer och några stolar, som blokerade hans väg fram till fönstret.

Han log dock när han såg alla Kaktusar som växte där. Flera tjocka glas-skivor var monterade på lite olika höjder i den djupa fönster smygen, och på dem alla fanns det Kaktusar. Ett flertal olika arter, det såg till och med Tom, som knappast var någon kaktusexpert, i alle fall inte som Liselotte var.

Det som gjort att Tom log, då han fick syn på alla Kaktusarna på sina glas skivor, var just det, att just så här såg det ut hemma hos Liselotte i hennes Stockholms lägenhet, och log gjorde Tom alltid, då han tänkte på Liselotte.

Liselotte var inte bara en Data nörd, utan också en Kaktus nörd av värsta sorten.

Allt sedan hennes mamma, i Liselotts unga år, gett henne en påse med olika Kaktus-frön, för att gro och driva upp, hade Liselotte varigt fast på just Kaktusar.

En par av de Kaktusar hon hade hemma hos sig i dag, var  fortfarande vid liv ifrån den där påsen med frön, som hennes mamma givigt henne. Speciellt en, säkert 40 cm i diameter stor en såkallad Svärmors kudde, hade imponerat stort på Tom minns han.

På grund av alla Kaktusar kunde Tom dock inte se ut igenom det fönstret, utan han smög vidare till nästa, det till höger om honom, det som låg närmast hörnet i lägenheten och gaveln med de två andra fönstrena i, i hörnet på huset.

Det fönstret var fritt och Tom öppnade det, kikade ut och ner på gatan. ”Va högt, mins 20 meter” ”Här hoppar man inte bara ut hur som helst om så skulle behövas” ”Skulle behöva ett sådant där bergs-klättrar rep då”. Tänkte Tom där han stod och begrundade utsikten och gatan nedanför.

Tom lät fönstret stå lite öppet, för att vädra och fortsatte sin upptäcksfärd i Mr. J.Smiths lägenhet.

Gaveln med de två fönstrena i, var helt klädd med en bokhylla, nästan ifrån golv till tak, säkert 4 meter hög.

I dessa fönster lika så, en massa Kaktusar på tjocka glashyllor smakfullt inmonterade i fönstersmygarna.

Tom såg en Mässings Kaneldaber för fem ljus i en av fönstren, letade fram sin tändare och tände två av dem.

Det blev med ens så ljust att Tom genast blåste ut ett av ljusen. I ljusets sken kunde han se att bokhyllan troligen var tillverkad i Mahogny.

- Fin som fa´n. Muttrade Tom högt för sig själv.

Nu med en Kaneldaber i sin hand som ljus källa, vände han tillbaks efter den fönster fria långsidan, samma sida som dörren fanns på, där Tom för inte så många minuter sedan klivit in.

Halvvägs till dörren såg han en låg ganska stor säng stå ut ifrån väggen. Där satte han sig en liten stund och kände på stoppningen och konstaterade att det var en hård stoppad madrass. När han satt där på säng kanten och slappnande av något, kom en stor trötthet över honom.

Kl var en bra bit över midnatt och Tom som hade varit på gång hela dagen och kände nu att han snart skulle behöva sova. För snart 20 timmar sedan, då han hade vaknat i Stockholm, senare efter frukosten då lurat bort de som skuggat honom på Central stationen, vidare taxi ut till Arlanda, flyg till London och så sprungit runt i London hela dagen och natten, ja Tom var verkligen trött och sömnig nu, kände han där han satt på sängkanten och vilade en stund.

Mellan sängen och dörren som han hade klivit in igenom, fanns det något som verkade vara ett mellan ting i mellan garderob och hylla. Han reste på sig och gick runt den och var åter vid dörren ut till trapphuset.

Han synade dörren och såg två säkerhets kedjor, dessa kopplade han då till sina spår och kände sig genast lite tryggare. Han skulle åtminstånde inte nu kunna bli helt överraskad, om Mr. J.Smith av någon anledning just nu skulle banka på dörren.

När säkerhets kedjorna var på kollade han in i bokhylle garderoben. Bakom garderobs dörren fanns en massa ytterkläder och skor. Inte så spännande, men några krokar på insidan av dörren där det hängde en hel del nycklar, drog till sig Toms nyfikenhet och han tänkte.

”Säkert till några källare och/eller vids förråd” ” Får kolla upp det i morgon eller en annan dag”

Nu stod han då åter nästan på precis samma punkt som han stått på då han först steg in och såg nu att till vänster om honom, mot vänster och kortgaveln utan fönster, låg ett litet kök. En diskbänk, gasspis, arbetsbänk, kylskåp och några väggskåp. Allt sammanlagt inte mer än 5 kvadrat kanske. När Tom fick syn på kylskåpet stegade han genast dit och öppnade det. Den elektriska lampan där inne som då tändes, bländade Tom med sitt ilskna sken och under några sekunder såg han ingen ting.

Detta med att öppna och titta in i kylskåp, var en mycket gammal vana sedan barns ben för Tom. Vart han än kom och alltid där det fanns ett kylskåp, så öppnade han och kikade in. En del av hans vänner och bekanta tyckte det var en enerverande och ful ovana han hade, Tom brydde sig dock inte om vilket, att kolla in i kylskåp var något han varken kunde eller ville sluta med.

- Visa mig dit kylskåp och jag ska tala om vem du är ! Var något av en fullständig sanning för Tom. Troligtvis var det därför vissa blev så störda, då han snokade i deras kylskåp, de ville inte visa vem de var.

Kylskåpet var så gott som tomt. Sånär som på en colaburk, en intorkad Vitlök, några flaskor och burkar utan etikett och med hemligt innehåll samt ett 20 tal konserver av olika sorter. Tom synade igenom konserverna lite snabbt, för att se om det var något han blev sugen på. Han fann en liten burk med Musslor i vatten och en annan liten burk med Sardiner. Dessa plockade han fram och ställde på diskbänken för eventuellt senare frosserier. Han tog också en av de två Ölen och öppnade den. Smakade lite försiktigt, för att genast konstatera att den var okej. Tog sedan en stor klunk  och ställde burken bredvid Sardinerna och Musslorna.

På den fönster tomma gaveln, precis efter diskbänken, såg Tom nu två st dörrar. Han öppnade den första, för att genast konstatera att det måste vara Wc och tvätt rummet.

En svag doft av kloak mötte hans näsa och skvallrade om att vatten låsen var tomma på vatten och att det i sin tur ju betydde att här hade ingen huserat på många månader.

Han klev in i badrummet med kaneldabern i höger hand, såg en tvättmaskin i ett hörn och en tvättkorg, snokade lite i ett skåp och fan där förutom rakhyvlar, tvålar, schampo och dylikt, en hel del mediciner av olika slag. Tom bläddrade igenom medicinerna en liten stund, utan att förstå vad det var för typ av mediciner.

Sedan passade han på att pinka.

Efter pinkandet spolade han, inte bara toaletten, utan även på med vattenkranen i handfatet och i duschen, för att fylla på med vatten i vattenlåsen.

Tom gillade inte Kloak doften där inne och en tanke om att tillfälligtvis bosätta sig i Mr. J.Smiths lägenhet hade slagit rot i honom nu och då villa han inte bo och pinka i kloaklukten. Han gick ut ur badrummet och lät dörren stå öppen för vädring där inne.

Sedan öppnade han den andra dörren. Blev stående på tröskeln helt förbluffad och förundrad. Rummet var ungefär 4 x 5 meter och helt fyllt med elektronik golv till tak.

Elektronik som lyste med sina dioder och blinkade regelbundet likväl som oregelbundet, i grönt och rött.

Han kunde också höra ett svagt surrande ifrån ett flertal små fläktar. ”Rummet är välventilerat”, tänkte Tom där han stod på tröskeln och förundrades över det han såg, för den enda doften han kunde förnimma var den där typiska Elektronik lukten.

- Vad är detta ? Frågade han sig själv i vanlig samtals ton.

Liselottes ständiga pratande högt för sig själv, hade nämligen påverkat Tom, på så sätt att även han hade börjat prata högt för sig själv, då och då.

Något han själv var medveten om och nu då han hörde sig själv prata högt för sig själv, log han, för han tänkte åter igen på Liselotte och då log han alltid.

Han klev in i rummet, förbi alla elektronik och blinkande dioder och fram till gaveln med fönstret i.

Där framför stod ett stort skrivbord med två data-skärmar och ett tanget bord på, samt naturligtvis en massa Kaktusar i fönstret.

- Va fa´n är detta ? Frågade han sig åter igen, högt för sig själv och lät sin blick vandra runt i rummet några varv.

- Detta måste Liselotte se, detta skulle hon gilla.

- Detta övergår mitt förstånd, nu behöver jag verkligen Liselottes specialkunskaper.

Han stod still där inne i elektronik rummet en stund och funderade, lät ögonen och Kaneldabern följa kabelhärvan runt i rummet och konstaterade att han aldrig förr sett så mycket kablar. Efter en stunds funderande kom han fram till att detta måste vara någon form av Data-server, eller något liknande. Han övervägde om han skulle knappa lite på tangentbordet och se vad som hände, men besinnade sig och lät bli.

”Bättre Liselotte tar tag i detta” Tänkte han och gick ut ur rummet och stängde dörren bakom sig.

Utanför elektronik rummet, direkt till höger mot långsidan med fönster, fan han ytterligare en låg säng, eller möjligen var det en stol, troligen en kombination. För framför denna säng/stolen stod ytterligare ett skrivbord med sin gavel i mot fönstret, som också fanns där. Detta fönster var liksom alla de övriga fönsterna också fullt av Kaktusar. Själva skrivbordet var lågt i höjd och passade perfekt i höjd till den låga säng/stolen.

På detta skrivbord stod en LappTopp och blinkade, uppenbart också på slagen, liksom elektroniken i elektronikrummet.

Tom satte sig på den väldigt hårt stoppade säng/stolen framför LappToppen och ställde ifrån sig Kaneldabern på skrivbordet.

Blev sedan sittande där på säng/stolen med korslagda ben likt en Budda en lång stund, med en massa frågor snurrande runt runt i sitt huvud.

LappToppen på bordet var inte helt olik den Tom själv hade och till slut kunde han bara inte låta bli att trycka på mellanslags tangenten. Då lyste skärmen upp och en massa märkliga siffror och bokstavs kombinationer blev synliga på skärmen. ”Käll kod eller något annat liknande” tänkte Tom, något han inte begrep sig på och därför avstod han ifrån att knappa vidare på maskinen. Istället började han kolla in bokhyllan bakom skrivbordet, som var ihopbyggd med själva skrivbordet, också byggd i Mahogny som allt annat i möbelvägg i lägenheten.

Han tände ytterligare ett par ljus i Kaneldabern, så att han skulle kunna se lite bättre. Han såg två skrivare, en stor bunt nytt papper, ett flertal cd/dvd arkiv, flera 100 nya dvd skivor, två externa hård diskar, en minst 20 cm tjock bunt med handskrivna anteckningar, som han bläddrade lite i utan att förstå något. Vidare fans där en radio, en mindre Tv och en skål med säkert ett 20 tal glasögon.

En film Dvd kamera likt den Tom själv hade, men denna verkade vara av en dyrare sort. Några mobiltelefoner och en massa sladdar, div batteriladdare och en del annat kraffs. Toms ögon föll tillslut på en banksäkerhets dosa, en exakt lika dan som den Tom hade själv. Han tog den i sin hand och synade den, jo den var exakt lik Toms egna.

Efter denna snabb inventering av Mr. J.Smiths arbetes bord och bokhylla, tryckte han på on knappen på Tv:en och snart strömmade BBC sena nyheter ut i lägenheten.

Tom glodde på den en liten stund, men kände snart att han var för trött för Tv och stängde av den igen. Det blev åter tyst. Tom reste på sig, tog tag i Kaneldabern, blåste ut två av de tre brinnande ljusen och gick runt bokhyllan som på baksidan var dold av en snygg färgrik matta som draperi.

Han lyfte lite försiktigt på den och såg ett virrvarr av sladdar där bakom. Som av allt att döma Mr. J.Smith försökt att dölja med detta Matt draperi. J.Smith var verkligen en estet ut i fingerspetsarna. Tänkte Tom belåtet och log inombords.

Tom var nu tillbaks vid fönstret med det stora ovala bordet, med de två fåtöljerna. Där han hade börjat sin lilla  upptäcksfärd igenom Mr. J.Smiths lägenhet. Han ställde ner Kaneldabern på bordet, gick sedan tvärs över rummet till dörren han kom in igenom, han plockade till sig sin axelväska som han tidigare lämnat där och gick sedan  tillbaks till det ovala bordet. Där  plockade han fram sin LappTopp och slog på den på ON. Den började surra.

”Måste maila Liselotte och Jean Clode”

” Måste försöka få hit Liselotte med det snaraste, så hon kan kolla upp Mr. J.Smiths elektronik och datorer”

Tänkte han när han släntrade över till diskbänken för att hämta den öppna ölen som stod där. När han stod där i köket passade han på att öppna de båda köks skåpen som han hade hoppat över tidigare. I ett var det div porslin, men i det andra mängder av olika sorters sprit flaskor.

Hel fulla, halv fulla och några med små skvättar i. Han struntade i ölen, som förövrigt ändå inte smakat något vidare och tog en flaska med en skvätt i istället och stoppade den under armen. Letade sedan reda på ett lämpligt glas och gick tillbaks till det ovala bordet och sin LappTopp.

Så tyst han kunde över det knarrande Ek golvet.

Satte sig i en av fåtöljerna, tände en cigarett, hällde upp sprit skvätten i glaset och smakade av den.

Det var Conjak.

Han blossade på cigaretten, läppjade på Conjaken och  lutade sig bakåt i fåtöljen, slappnade av och funderade på vad han skulle skriva till Liselotte.

Nu, med Conjaken i sin hand och avslappnad i en skön fåtölj, kände han att han var dödligt trött. En lång och händelserik dag var snart till ända.

”Måste maila Liselotte och Jean Clode innan jag somnar” Tänkte Tom och började skriva :

             -Hej Li

             - Du måste komma till London och hjälpa mig.

             - Har en uppgift här, som är som gjord för dig.

             - Skickar med Mr. J.Smiths personakt.

             - Läs den så förstår du.

             - Nu får vi chansen att göra ett jobb ihop.

                                  Saknar dig / Tom

ENTER

Sedan skrev han till Jean Clode.

                - Hej Jean

                - Var är du ? Mår du bra ?

                - Har ett nytt kul jobb på gång.

                - Är i London just nu och kan behöva din hjälp.

                - Har du möjlighet och orkar ? Kom hit.

                - Vet att du skulle gilla detta

                              Mvh. Mr. Tom

ENTER

Cigaretten var slut, Conjaken var slut och Tom var slut.

Han klädde av sig, gick in i badrummet och tog en snabb dusch. Efter det rökte han en cigarett till och provade en annan skvätt ur Mr. J.Smiths spritförråd medans han torkade. När han tillslut kröp ner i Mr. Smiths säng, somnade Tom genast.

                        *                        *                         *

Liselotte hade precis krupit ner i sin säng på den Caribiska ön xxxxx, då det pep till två gånger i hennes NottBook. Hon hade programmerat den så och varje meail ifrån Tom gav ifrån sig två pip. Klockan lokal tid var lite över midnatt på ön, ungefär 4 timmar senare än i London och Liselottes första tanke var ”Sover han aldrig”

Efter att hon läst igenom hans mail och skumläst Mr. J.Smiths person akt, var hon klarvaken och sökte genast reda på en flygbiljett på webben till London. Beställt fixat och klart på mindre en en halvtimme. Liselotte var nöjd.

Hon skrev ett mail till Tom :

                     - Hej

                    - Är på väg

                    - Landar i London i morgon 15:40 lokal tid

                    - Vart ska jag ta vägen sedan ?

                                                                        Kram /Li

Liselotte hade sedan mycket svårt för att somna. Tanken på att hon snart skulle få träffa Tom igen gjorde henne så förunderligt uppspelt och sprattlig.

Liksom tankarna på att få jobba ihop med honom och sedan den där J.Smith vad var det för en typ ?

Hon ägnade sedan sina sömnlösa timmar åt att läsa igenom J.Smiths personakt lite noggrannare.

Efter två timmar sov hon.

                 *                       *                         *

Schematisk sammanfattning av Mr. J.Smiths akt :

(Utifrån Säpo Staffans olagliga arbete )

( med att hjälpa Tom med info om J.Smith.)

Han var född 1942, ( 68 år sedan.) i ett av Londons ytterområde, närmare bestämt xxxx

Hans far var en typisk Londonbo, sedan generationer. Yrke hade varit Lärare i Fysik och Mattematik och J.Smiths intresse för just detta kan man nog anta att han ärvt efter sin far.

Hans Mors ursprung var Aten och hans  föräldrar  hade träffats någon gång på 40 talet, i just Aten.

J.Smith föddes och växte dock upp i London, där han tidigt utmärkt sig i skolan som något av ett matte orakel.. Endast 14 år gammal sattes han i en specialklass, ihop med ett 30 tal andra unga snillen.

Specialinriktningen i denna unga grupp av handplockade elever, var just Data. Data ur ett fullständigt och brett helhets perspektiv.

Vid 20 års ålder. 1963, skickades han till Aten, för att där göra ett specialarbete samt att studerade  Medelhavs Historia, Fysik, Kemi och Mattematik i ett år. Alla eleverna i den klassen, skickades i väg ut över hela Jorden och fick i ett år göra ett special arbete. Varför J.Smith valde just Aten, hade säkert en del med hans moders arv att göra.

Under detta  år gjorde J.Smith ett utmärkt och lättöverskådligt special arbete utifrån frågeställningen.

”Vad ÄR pengar?”

Men början 20 år innan penningens uppfinnande.

( Som uppfanns på den lilla Grekiska ön xxxxx år 240 för Kristus.)

Och ända fram till i våra dagar. Han hade visa upp diagram och andra mattematiska formler, samband och lagar, på ett mycket lättförståligt sätt.

( Speciellt de 20 åren innan penningen uppfanns och hur det gick till att prägla det första myntet, är kul kuriosa läsning. J.Smith hade ljugit ihop en liten personlig saga om hur det kunde ha gott till och varför det just blev pengar. De inblandade penninguppfinnarnas dialoger, tänkande och resonerade är mycket underhållande läsning.)

Följaktligen blev han återigen handplockad, fast denna gången av den Brittiska staten och redan som 21 åring hade han ett fast statlig och välbetald arbete.

Hans uppgift blev att jobbade med att utveckla och förfina den Brittiska statens olika datasystem. Något han höll på med i drygt 10 år. Därefter blev det ytterligare drygt 10 år inom Bank sektorn, i huvud sak den Engelska och med liknande special kompetens.

Vid 46 års ålder tog han nästa steg i sin karriär och blev Global Antrepenör i system och data behandling.

Vid 55 år pensionerade han sig och efter det finns inga uppgifter om Mr. J.Smith görande eller boende.

Ogift, inga Barn, båda föräldrarna döda, inga syskon.

Beräknad förmögenhet utifrån olika källor. (Synliga)

Fasta tillgångar : 9,8 milj EU. I huvud sak fastigheter.

Rörliga tillgångar : 14,5 milj. EU. I huvudsak Aktier.

Kända konton i följande Banker :

Bank of Ingland.

Bank of London.

Bank of Lissabon.

Bank of Bangkok.

Bank of Belgium.

Bank of NewYork.

( Troligen ett antal okända bank konton också)

( Säpo Staffans privata anteckning.)

Senast kända adress :

Äldsta kända adress :

Trolig nuvarande Adress :

Övriga möjliga adresser :

Ingett känt tel nr.

Inget känt IP nr.

Ostraffad.

Enligt ”obekräftade rykten” bor han i dag i Lissabon och sysslar med Kaktus odling ?

Andra rykten hävdar att han i dag är mer aktiv inom Datasektorn än vad han någonsin varit.

Ytterligare andra obekräftade rykten säger att han blivit

kriminell, bytt identitet och gott under Jorden i Bangkok.  

                                   SLUT

                    *                              *                          *

Joan Clode befann sig i Ljubljana, då Tom sände honom sitt mail ifrån den sena natten i London.

Ljubljana låg i forna Jugoslaviens norra del, en gräns stad till Italien, några timmar med tåg ifrån Venedig. Jane Clode var inte en sådan där människa som Tom och Liselotte, som sprang omkring med en NotBook i fickan jämt. Tvärt om, Tom hade fått tjata på honom en massa och under lång tid innan han gav med sig och åtminstone lärde  sig att maila.

Om jag behöver ha tag i dig, eller du mig, är mail ett perfekt sätt, hade Tom sagt. Jag har ju ingen aning om var du är eller håller hus, lika lite som du vet var jag för tillfället råkar befinna mig.

Detta var för några år sedan och sedan dess hade Tom och J.Clode haft sporadisk mail kontakt. Jone Clode försökte att åtminstone någon gång var 14 dag gå in på något Internet Caffe, eller låna en dator på annat sätt och kolla sin inkorg och skriva några rader till Tom.

Den natten Tom sände sitt mail, låg Jone Clode och sov i godan ro i ett skjul, nere vid en liten fiskeby i utkanten av Ljubljana, faktiskt nästan mitt på gränsen till Italien. Där hade han bott nu i drygt tre veckor, under några takplåtar och lite brädstumpar, med de lokala fiskarnas goda minne. Lite små jobb hade han också pysslat med, mest för att få dagarna att gå och för att det var roligt att ge fiskarna ett litet handtag, då de då blev så glada. ”Det är roligare att göra människor glada, än att göra den sura” var något av ett valspråk för Joen Clode, som förövrigt trivdes mycket bra där i den lilla fiske hamnen. Snart skulle han dock bryta upp, hans inre kompass riktade in sig sedan länge i mot Kreta där han tänkt sig att övervintra denna vintern. Joan Clode hade varit gift en gång i tiden då han bodde permanent i paris och hade också 3 st vuxna barn. Två pojkar och en flicka.

Efter att Tom lärt honom detta med mail, så hade Joen Clode också upptäckt fördelen med mail.

Så nu för tiden bestod hans mail lista av ett 10 tal människor. Förutom Tom, då även hans tre barn och några andra vänner, gamla och nya.

Men att benämna honom för data nörd, var fullständigt felaktigt. Joen Clode tillhörde den gamla stammen, den konkreta och hand fasta stammen, de som generellt och instinktivt, aktade sig för allt vad media hette. Han menade på att media förvrängde ens perspektiv och fick ens hjärna att arbeta på Idiotiska sätt och vis, och framför allt MED IDIOTISKA SAKER. Någon sanning låg det nog i det, hade Tom erkänt, en dag då de talat om saken.

      Hur det nu än var med den saken, så var Jone   

      Clode i uppbrotts stämning sedan en tid och om  

      några dagar var han troligen på resande fot igen.

      Denna gången med mål Kreta. Trodde han.

      Men där trodde han fel.

                   *                        *                      *